Jag är galen men inte dum

Ok då. Dax att komma ut. Äntligen trillade polletten ner varför jag alltid känt mig lite skev. Under tonåren det bombastiska ”vad är det för fel på mig? ”.

Tills för några månader sen: Varför känner jag mig alltid annorlunda?“.  Över efter de stormiga tonåren har en liten vindpust av tvivel följt mig vart jag än går; vad är det för fel på mig?

Så började våra barn läsa så smått vid 1,5, enligt dagmamman (Nåja, barnet i fråga kände igen IKEA-Symbolen). Sa ”pappa möte”, vilken tydligen är väl teoretiskt och kognitivt utmanande för en så liten knodd att greppa. Jag hade aldrig fattat det. Min släkt hade aldrig fattat det. För det är ju så barn är, i vår släkt.

En morbror som trots grav dyslexi och 60-talets obefintliga stöd är bäst av 100 personer med föräldrar med akademisk examina. En morfar som trots sex års skolgång diskuterade politik och ffa historia med min politik- och historiens till make. Och nu: en kusin som går årskursen över, men ändå är en av Sveriges bästa matematiker. En tremänning som också läste då det var fyra ljus i tårtan.

Det är utmanande. För er som tror jag ligger nån kvalitativ värdering i detta, så stämmer det inte. Vi är bara annorlunda, är bra på andra saker. Har andra utmaningar.

För vi tänker annorlunda. Ser samband ideligen. Får 10 bra idéer i timmen, är därmed vansinnigt intensiva och kreativa. Men måste tukta oss själva varje dag. Jag chattar antagligen lika fort som du talar. Och skulle vilja tala dubbelt så fort. Och tänker 4 ggr så fort.

Jag som treåring, liggandes i utdragssoffan, deklamerandes med tydligt medveten röst en godnattbön. En dagsvers jag kreerade för stunden, perfekt målgruppsanpassat och medveten om den bringa ”jag får vara i centrum” – effekten.

Min morbror till mamma: ”Hon använder ju ord från” Våra vanligaste svåra ord”. Dem som han som dyslektiker kämpat med att lära sig stava.

Det intelligensbegrepp jag gillar är en triangel med tre ben:

  1. IQ
  2. Metakognitiv förmåga (att kunna reflektera över det man kan)
  3. Exekutiv förmåga. Det som gör mig lite yvig, alltså. Det går för snabbt…

Mamma i Gamla Uppsala kyrka, jag förväntansfull 5-åring Lucia aspiranter. Diakoner, präster och kantor har utan förvarning bestämt att det bara ska vara EN Lucia, en 12-åring med riktiga ljus. Jag som gått ett helt år och suktat efter, och provat min vackra luciakrona: ”Skrik, Kristin. Så högt du kan. Här ekar det, kom igen!!!!”

Och det är så befriande!  Är man som jag så långt ut till höger i normalfördelningskurvan i logisk kognitiv förmåga måste man alltid anpassa mig. Sakta ner. Inte nyansera saker. Aldrig få va sig själv 😦 ja nu gråter jag en skvätt… Av sorg över att jag inte fattat detta tidigare.

Advertisements

Faran med svartvitt tänkande

Jag har alltid varit ett ufo. På sistone har jag kommit att älska det ufot. En del i detta ligger i förväntningar på flickor och pojkar. Jag har alltid velat mycket. Jag har alltid varit stark. Jag har alltid varit högljudd.

Detta svartvita tänkande kring könsroller har inneburit att jag alltid känt mig fel. Då jag på lekis sprang lika fort som killarna hette det att ”Kristin kan inte vänta på sin tur”. Som tur är visste mamma att jo, det kan jag. Att jag behövde, och behöver, jobba på att dämpa mig är en annan sak…

Jag återkommer således till temat att det är skadligt att stoppa in folk i fack. Detta beteende och tankesätt har biverkningar, precis som regleringar har biverkningar.

regleringskarusellen
Patienten klagar till politikern. Politikern reglerarde läkaren. Vårdköerna förkortas, men 25 personer blev blinda. Men politikerna blir återvalda, så regleringskarusellen fortsätter att snurra.

Kanske har du läst blogginlägget om hur 25 personer i Storbritannien blev blinda på några år, eftersom politikerna ville korta vårdköerna? För att kunna mäta måste vi förenkla, och det är problematiskt. Det är besläktat med svartvitt tänkande.

Att stoppa in människor i fack gällande könsroller är ett exempel på svartvitt tänkande. Det får också biverkningar.

Så låt oss sluta med dessa fånigheter. Som Manne Forsberg skriver så förlorar alla på det  https://manneforssberg.se/pojkar-som-hatar-flickor/ Pojkarna blir känslomässigt outvecklade och flickorna får inte vara starka och förändra världen.

Ett litet myrsteg mot att se individen  kan vara vilka kläder vi väljer ge våra barn. Just nu är det ju modernt med att ha budskap på tröjor. Är du på  HM i syftet att köpa tröja till din dotter, marschera då raskt in på killavdelningen och grabba tag i en tröja. Läs gärna Annas inlägg på Designbloggarna. http://designbloggarna.se/bloggar/anna-spanar-smatt/hej-hm-det-ar-2017-nu/ Jag håller med henne om att det är vårt val. Vi väljer om vi vill köpa en tröja som visar vår dotter att hon är värdefull precis som hon är. Att hon kan förändra världen.

Köp för guds skull inte tjejtröjan istället; den som objektifierar och passiviserar henne. Det är ditt ansvar. För HM säljer bara de tröjor de får lönsamhet i.

Varför förenkling inte fungerar

Jag vill inte förenkla. Jag vill att vi ska öva på att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är enligt mig farligt med politiker som barrikaderar sig i ett dike och kommunicerar att de med den andra politiska färgen är onda. Risken är att vi kan börja tro dem. Och ett sådant svartvitt tänkande är farligt och undergräver demokratin. Får oss att tänka att de där politikerna är inte riktigt kloka, och ganska dumma i huvudet.

Jag förstår dock varför många politiker gör så: De tror det krävs för att bli omvalda. Och kanske har det gjort det längre tillbaks. Kanske fanns det sådana skiljelinjer innan rösträtten infördes. Kanske behövdes det svartvita tänkandet då. Och innan informationssamhället kunde folk inte bilda sin egen uppfattning på samma sätt, inte själv ta reda på hur komplexa de flesta företeelser är.

Men dagens läge är något helt annat, tror jag. Idag skulle vi kunna vara ödmjuka och säga att de flesta riksdagspartier har något litet som är vettigt. Några har visioner jag inte kan ställa upp på. De vill båda ha ett slutet kontroll samhälle. Men ett av dessa beskriver ett samhällsproblem korrekt. Även en en blind höna finner ibland ett korn.

Jag tror att samhället skulle bli bättre om vi valde mer nyanserade politiker. Sådana som var vuxna och nyanserade, och säger: Även motståndarsidan kan ha rätt ibland.

En samhällsförändring

Jag vill bygga ett samhälle där vi litar på varandra. Ett samhälle där skolan och vården inte behöver detaljregleras. 

Vi kan ta förändring av sjukvården som ett exempel. Och då menar jag inte en sån där “flytta om folk”, utan jag syftar på en mer genomgripande förändring kring hur läkarna och sjuksköterskorna arbetar. 

Sjukvården behöver exempelvis ytterligare inkludera patienterna i behandlingen. Skapa en allians med dem. Åka följsamhetshiss med patienterna istället för att försöka få dem att lyda. 

För regleringar gör något med människan. Tvång gör att vi regredierar; vi blir barn som vägrar istället för vuxna som tar ansvar för sig själv. När läkarna blir detaljstyrda slutar de bry sig om patienten och fokuserar istället på att korta vårdköerna. 

Och vilka patienter tror du de vill behandla då, de komplicerade fallen eller de friska? I Storbritannien blev 25 personer blinda på några år. För att politikerna ville korta vårdköerna.

Så låt oss bygga ett samhälle med färre regleringar. Ett samhälle där vi gemensamt kan lita på varandra. Ett samhälle med hög funktionell intelligens.

Funktionell intelligens är en funktion av IQ, reflektion och förmåga att göra det vi vill

De har en tro

Vissa säger att det är ett mysterium är att folk dör i mässlingen. Att de borde veta bättre. http://www.lakemedelsvarlden.se/rekordmanga-doda-i-massling-i-europa-i-ar/

Jag tror de vet bättre egentligen, men väljer göra tvärtom för att det är deras tro. Problemet är inte kunskap och fakta. Utan tro.

Det är vi som är outvecklade, inte de. Det är vi som samhälle som inte har fött fram personer med tillräckligt utvecklade metakognitiva förmågor. Vi går inte mentalt i deras kläder.

Visst, antroposoferna har inte heller har inte reflekterat på ett abstrakt plan. Det har fastnat i en tankebubbla. De vägrar ta in en annan filosofi.

Men vilka är vi som kräver något av dem, när vi inte själva kan sätta oss in i deras tankevärld?

Jag blir så trött när folk i min närhet säger ”dumma dem, de är idioter som inte vaccinerar sina barn”. Ja. Idioter är vi alla om vi inte väder på tanken och ser saker från andras perspektiv.

Just nu kommer vi ingen vart. Logiska argument bara rinner av dem som.

Lösning

En antropolog borde bo hos vaccinmotståndarna. Eller åtminstone borde nån djupintervju dem.

Det är ju den här sortens forskning som är så spännande! Den sortens forskning som de psykolog- och psykoterapistudenter jag ska handleda i höst skulle kunna få göra.

Det är en lite småpraktisk modell jag har utvecklat. Det går att göra många olika projekt baserat på det.

Mensa, Filurum och Jag är filur

Intelligensbegreppen inom Mensa respektive min facebookgrupp  “Jag är filur” och Filurum är enligt mig olika.

Jag är filur är en avknoppning/syster till Anita Kullanders ”Filurum”.

Mensa har en strikt logisk syn på IQ. Mensa anser att det endast är siffror som kan mäta en persons intelligens. Mensa använder IQ som proxy för kvalitet. Enligt mig missar de en del när de gör så. Istället mäter en av de av de tre benen i den triangeln som visar på hur en person kan bli viktig för sin omgivning.

De två intelligensbegreppen inom Filurum och det som det mer kända  Mensa använder är helt olika. Mensa använder det som går att mäta i ett prov: IQ.  För att gå med i Mensa gör man ett test, som använder IQ som proxy för intelligens. Alltså mäter bara ett av de tre benen i den triangel som visar på hur en person kan vara en positiv kraft i samhället.

Mensa använder alltså IQ som proxy för kvalitet. Men det du får är istället ett antal rätt ointressanta siffror. För om du inte har: 1. den metakognitiva förmågan; alltså att du kan reflektera över dit eget tänkande. Med hög metakognitiv förmåga vet du vem du är och vill vara, och kan knyta rätt personer till dig. 2. den exekutiva förmågan; alltså att du genomför det du föresatt dig att göra, så har du ingen nytta v din IQ. Oavsett hur hög den är.

I Filurum (och Jag är filur) är däremot utveckling centralt. Reflektion över vem man är, vad ens styrkor och svagheter är. Därför avgör man själv om man passar. Medlemmarna addar i demokratisk ordning nya medlemmar, om de inte inser själva att de passar. Nyfikenheten är central. Jag gick blott med för att se ”hur mina barn nog blir som vuxna”. Sen insåg jag successivt, att ojdå! jag har hittat varför jag alltid känt mig skev och annorlunda. Varför jag, många i min släkt inte accepterar om folk blir illa behandlade, eller om regelsystem i en viss kontext är felaktiga.

Jag tycker IQ är rätt ointressant. Det är vart du vill, och hur du utvecklas som är det centrala för mig. Allas funktionella intelligens kan ökas, men det är som så mycket annat orättvist; de som har hög IQ använda sig av den kraften för att öka sin exekutiva och metakognitiva förmåga. Men ofta har personer med särskild begåvning också ett etiskt patos, något övergripande mål som drever dem. Oss… 😉

Särbegåvade filurer känner sig onormalt fel, de går till psykiatriker som inte förstår dem. Men jag har ju iallafall hittat hem nu. Med det här inlägget hoppas jag fler gör det.

Vart är bloggen på väg?

Den är inte på väg någonstans. Den är här för att stanna. Men jag har tack vare kollapsen (se föregående inlägg) insett hur viktig den är. Jag måste vila i lugnet även här. Detta är ingen lekplats. Vill jag leka får jag hoppa studsmatta med barnen en stund.

“Jag är filur” är däremot något som tydligen berör en och en annan. Det här är visst något som får ganska många läsare. Och dessa läsare förtjänar samma respekt som jag visar mig själv.

Därför måste jag vila i lugnet. Även fortsättningsvis kommer denna blogg visa Kristin såklart; men en mer städad variant. Jag kommer fortsätta skriva nästan vad som faller mig in. Men sen ska jag korrekturläsa. Fundera över om någon information saknas. Läsa gärna en kvart senare. Går det här att förstå utan at läsa en rackarns många andra inlägg?

Helst ska det  dock inte att förstå utan att läsa beskrivningen av bloggen. Den vill jag gärna att just du bemödar dig att läsa.

För att återkoppla till modellen om funktionell intelligens är detta ett metakognitivt inlägg. Skicka gärna ett Facebookmeddelande om du vill veta mer.

Jag vill tacka livet

Jag är inlagd på sjukhus på grund av en kollaps, men har just nu permission. Älskar livet mer än någonsin, men på ett mer kärnfullt bottnande sätt.

Än mer övertygad om att vi behöver mer metakognition, mer reflektion lugn och att fundera inåt. Än mer bas och kärna i mig. Än mer lugnt fokuserat på uppgiften och nuet. Allt från bakomliggande skäl, förmågan till inhibering och att utföra går nu inom mig. Än mer övertygad om människans, mina käras, och min, potential.

Tack, kollapsen.

Tack för att du fyllt mitt hjärta med hopp och lugn. Med korn av den bergfasta känslan att jag kanske kan komma att förändra ting. Inte något stort. Men omvälvande. I små mikrosteg. Men livsviktigt för några få.

Som via chatten för några dagar sedan. Tack för förtroendet. Tack för att jag fick hjälpa.

Utan istället genom min öppenhet, funktionell intelligens och generositet. Och genom att aldrig ta det för givet. Meditation över min ofullkomlighet. Medvetenheten om den här textens obegriplighet för vissa. Och kanske för vissa; att visa på hur psykisk ohälsa har en mening, i månda fall. Trösteord.

Stora ord igen. Men det här känns stort; tron på en femte dimension.

Den här texen trevar: Men en dimension jag vill visa på är tacksamheten jag känner kring hur viktig jag blivit för flera. Känslan att nog redan nosa på meningen.

Jag vill även visa på att min utveckling inte är gjord i ett vacuum. Utan tack vare att andra människor vågat visa mig förtroende.  Forskaren i mig vill hitta eller finna ett begrepp aom beskriver detta, att hitta pusselbitar till djupet istället. En brunn kanske? Som livspussel, fast med djup istället för logistik.

Jag ska ägna min tysta timme idag, kanske bönen här i Österledskyrkan åt det. För när jag hittar begreppen skapas verkligheten för mig själv, och för andra. Det är det som är kvalitativ forskning. Att skapa verkligheten genom att tolka den.

De som jag i tacksamhet har blivit viktig för har saggt saker som: “Bättre att tala med än alla psykiater” och “Det här har jag aldrig kunnat berätta för någon förut.”, samt “Tack för de nya perpektiven”. Min känsla av överväldigande tacksamhet.

Den sorgliga insikten hur skevt hierarkisk välden är. Kraften inom mig jag får verktyg att tämja och kanaliera med hjälp av andra.

Så att hitta djupet, bottna med hjälp av andra, hur ska jag namnge det?

 

wp-image-708254404
Jag ser på bilden att jag också magrat. Bilden är en månad gammal. Men inte för att jag pressat, eller kämpat. Utan för att jag varit i lugnet.